Idag kom det fram en kille till mig på stan:

- "Hej, jag kommer från Sundsvalls Tidning och jag undrar om du vill svara på en fråga?"

Det visade sig att frågan var Vilken är din favoritbjörn och varför?

VAD ÄR DET FÖR FRÅGA?!

Sen klurade jag vad den där kamtitjacki-björnen egentligen hette, som jag såg i Orsas björnpark. Sen kom jag på att jag skulle svara Björn Gustavsson.

..sen insåg jag hur otroligt töntigt det skulle vara. Och vad skulle jag svara på följdfrågan Varför? 

Liksom "Björn Gustavsson... hihi.. Varför? Ja, för att..för att.. ehm... jo.. hehe.... EH!"? Nej, såklart inte.

Killen undrade antagligen över mitt finurliga flin som långsamt avtog, för han såg aningen besvärad ut. Svetten rann. Så mycket press jag hade på mig. Tystnad..tystnad.. andetag.. puls.. svälja..svälja... nervositet. Press, press press på att svara något förnuftigt.

..

Nu måste jag svara, för jag hade varit tyst i en halvminut. Press, press, PRESS. Lite halvt panikslaget avbröt jag äntligen tystnaden med att äntligen svara på frågan:

- "Nej."

- "Jaha... jamen, tack... då. Då frågar jag damen här istället. Hejdå."

Så imorgon är jag INTE med i sundsvallan för er som undrar.