INREDNINGSPROGRAM
Tänk så mycket inredningsprogram det finns nu för tiden. På min tid (när jag var typ.. 10?) satt man bänkad vid TV:n en gång i veckan för att se Äntligen Hemma. Eller TVÅ gånger i veckan, förresten - på fredagarna var det ju På Rymmen också, inte att glömma.
Idag är det ju hur mycket inredningsprogram som helst. Helt sjukt mycket. Förutom Äntligen Hemma har vi ju Roomservice, Från Koja Till Slott, Bygglov, det där med Simon och Thomas (vad det nu än heter), m.fl. OCH det är ju bara de svenska.
Själv brukar jag inte se hela programmen. Jag brukar se lite i början och sedan de sista minuterna, dvs resultatet. Jag gillar alltid resultatet, även om det skulle vara ett dåligt sådant. Det är liksom målet, själva finalen. Alltid lika spännande.. eller?
Dock är jag lite less på att hemmets ägare alltid säger samma sak: - Men guuuuuuud... å' herregud. Vad fiiiiiint!
Om jag skulle vara med så skulle jag satsa på motsatsen, dvs vara benhård i ansiktet, allvarlig och säga något i stil med: - Fan, vad fult.
ELLER så skulle jag bara säga: - Jaha.
ELLER EN GÅNG TILL så skulle jag bara stå där. Uttryckslös, stirrande i luften och tyst. Sedan skulle jag bara gå ut igen.
HAHAHAHAHAHAHAHAHHAAHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!
..jag har tråkigt. Snälla kom med en roande kommentar?
KANEL
Idag har det varit en lovande dag. Jag satt bredvid en kille i bussen som luktade KANEL, blev positivt överraskad av två personer, teater på estetisk verksamhet var riktigt kul, det var god middag och jag klippte mig.
Angående kanel-killen på bussen. Det var lite halvmörkt, skumpigt och jag var sömnig. När jag höll på att övergå till sovande så kände jag en svag, sen allt starkare, kaneldoft. Jag älskar kanel; kaneltuggummi, kaneldoft, kanel i kaffe... och han luktade väldigt mycket kanel. Så jag satt där halvsovande med Heroes (David Bowie) i hörlurarna, ett smil på läpparna och en kaneldoftande granne. Härlig morgon!
Hejdåå
SÄLJA MÖBLER?
Såg denna bild på StinaLee's blogg och jag kunde inte låta bli att tjuva och lägga upp den själv.
KRITIK MOT MSN
Nu har jag funderat och funderat och funderat hela dagen på något vettigt att skriva. Ni har ju inte varit till någon värst stor hjälp. (TA ÅT ER!!!) Men så kom jag på att jag ska presentera er för en av mina sidor.
Debatt-tanten:
Namn: Stig-Berit (jag valde samma namn som min forna SO-lärare brukar ha i sina genomgångar - inte ett sexistiskt exempel alltså.)
Ålder: Född 2004 (då jag började få åsikter), alltså 4 år.
Bor: I cool-Amanda's djuriska kropp.
Stig-Berit brukar ploppa fram i tid och otid, då och då. Den (inget sexistiskt) tycker om att debattera, så länge den "vinner" och är intresserad av ämnet, och gillar att alla har olika åsikter.
Så till ämnet: MSN
Det finns så väldigt mycket irriterande, larvigt, skrattretande och få bra saker med msn. Jag vet ju egentligen inte vart jag ska börja.
På msn är alla sociala. På msn kan man vara en annan än brukligt. Liksom bara kasta sig ut. Msn är lite som en fylla. Man blir en roligare, socialare och intressantare person. Hela det där stör mig väldigt mycket. Personer som man aldrig pratar med (eller som aldrig pratar alls?) skriver helt plötsligt: "Shuuu!" en dag. (Varför just "Shuuu!"?) Eller så skriver de något liknande.
Ibland kan ju man få "kärleksförklaringar" av några fjortistjejor som man inte pratar med så ofta annars. Typ: "Pusshej, jag verkligen älskar dig gumman!"
..okeej?
Sedan de här "personliga meddelandena" som står bredvid ens namn utnyttjas till både det ena och det andra. Jag stör mig ofta när det står typ: "sjuuuuuuuk" eller "inte hääär" eller några liknande onödiga ord.
På tal om "inte hääär": varför är man inloggad på msn om man inte är vid datorn? T.ex. när man sover, är vid skolan etc. Då kan det ju stå såhär: "Bert-Eva - inte hääär (Inte vid datorn)". Eller så står det "Jesus-Kristina - skolan -.-' (Inte vid datorn)"
Varför har man datorn och msn på om man inte är där?
Det är ju också kul med den här "logga in och logga ut"-grejen. Speciellt att göra den om och om igen. Så att ens användare verkligen ploppar upp 15 gånger på allas datorers högra nedre hörn. Så att a l l a vet att man har loggat in. Ex: "Sune-Lisa - händer ikv? har precis loggat in." Det får ju verkligen i n g e n missa.
Nu låter jag som en trist medelåldersmänniska. Så är inte fallet. Det finns ju bra saker med msn:
Man kan prata med folk och då slipper man ringa eller vara social i över huvud taget
såååå praktiskt
Man kan ju köra på en kärleksförklaring till den man gillar
Detta har jag själv provat på. Jättesmart, så slipper den vid andra sidan tråden att se hur man rodnar. Skönt att man kan göra sådana pinsamma saker IRL över internet. Puh!
Smileysarna
Vem kan göra ":Ö"-smileysen lika lyckad i verkligheten? Trodde väl inte det.
Ni ska kommentera något av mina inlägg där mina egna åsikter träder fram. I kommentaren ska ni få med era åsikter om ämnet i fråga och skriva ut vad ni tycker om saker. Den som vinner denna lilla "tävling" är den som skrivit den mest inspirerande, vältänkta eller coolaste åsikten. Helt enkelt den som skrivit den kommentar som faller mig mest i smaken.
LÄMNA ETT SPÅR EFTER ER, TROGNA LÄZERZ
Ibland orkar jag inte med. Jag är hungrig, samtidigt som jag känner hur maten doftar. Den står framdukad, men jag får inte äta. Det pågår nämligen ett litet möte där nere och jag väntar på att 3:e världskriget ska bryta loss i köket. GE MIG MAT!!
ÄNNU EN LISTA
dagens ålder: runt 10
dagens hat: jag hatar inte, jag ogillar. Idag ogillar jag magsjuka
dagens avföring: magsjukebajs
dagens djur: flugan som surrar i mitt öra ibland. Vad vill han mig?
dagens vän: min säng
dagens kent: Kent Knutsson
dagens siffra: 29
dagens visa: Kent - Columbus
dagens föda: kyckling och ris, samt mosade bananer
dagens vilja: peengaaar
Listan tagen från: zexypornbabe
LISTA
Eftersom jag är på dåligt humör och saknar inspiration så får det här bli en lista.
1.Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
.."barn i huset. Men är han - liksom hon - religiös s j ä l v, för sin egen del?"
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Min vad.
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Det där inredningsprogramet.. typ, Simon och Thomas eller något sånt.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
16.02. OJ! Den var 16.29 HAHA
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
En liten fluga som surrar vid mitt öra.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Igår och jag halkade.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
På datorn.
8. Vad har du på dig?
Ingenting ;) ooooh, pornbabe!
9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Jag strosade omkring och umgicks med Oskar (kan vara för att vi sms:ade igår). Sedan förklarade Millan sin kärlek till mig med en liten glödlampa. Vid slutet fick jag en vit säck med pengar av ett par bankrånare. Mina drömmar är kung.
10. När skrattade du senast?
När jag läsde Hanapee's blogg.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En tavla på 2 av mina syskon. (Min bror dreglade, mysigt!)
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Ja, jag träffade Ellie och Millan igår. D E är konstiga.
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Den är lika cool som min stortå är liten.
14. Vilken var den senaste film du såg?
Änglagård... den andra.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Lycka. ;)
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
...jag är jesus.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Hela världen skulle dyrka mig, mouhahahaa!
18. Tycker du om att dansa?
Men absolut! GO AMANDA! GO GO GO AMANDA!
19. George Bush?
Han slutar aldrig att förvåna, och det får ni tolka som ni vill.
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
B1 och B2
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Det får man väl se.
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
"Duuuh, jag är lite hungrig. Har du nå'n tropisk frukt?"
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Göran Persson, Svennis, hon på ICA och DU!
...snälla, kan någon ge mig en liten kommentar, lite inspiration, lite löööv..??
KRIS
Idag är jag hemma från skolan, jag är ju sjuk. Humöret är sådär eftersom det är lite krisigt just nu idag. Så det kanske inte blir någon mer uppdatering idag.
/Amanda
AMANDA OLSSON SÄGER TACK OCH GODNATT
KÄRLEK
Jag är väldigt besviken på er läsare. Jag skriver mycket om mina åsikter och tankar och hoppas varenda gång jag loggar in på bloggen att någon ska ha kommenterat, antingen för eller emot mig. Men vad är det jag ser? Nada. I och för sig hade jag fått en liten kommentar av Sanna (tack!), men jag vill ha lite mer åsikter och era tankar här och framför allt en massa kärlek från er till mig. Ni är ju trots allt några som läser... skärpning nu!
För visst måste det finnas en massa fans till stora bloggerskor här, som även läser en mindre blogg (som ska bli större, höhö) som min? Och visst måste det finnas någon i denna skara som tycker om när deras blogg-idol kritiserar andras bloggar? Då måste denna någon reagera när jag skriver och kritiserar det den gillar? (Om ni inte förstår vad jag skriver om, så kan ni ju alltid läsa detta inlägg.
Kort och gott så måste det ju finnas personer som vill få fram sina åsikter. Eller hur? Ni kanske är för eller emot det jag tycker - det vill jag veta! Så kom igen nu.
Så mer egna åsikter vill jag ha - för insperationens och vidgade synvinkelns skull! Och mycket kärlek, så får ni kärlek tillbaka.
Tack.
Love
Amanda v <--- observera "hjärtat" (=kärlek till er)
DAGENS SALT OCH DRAGON: ANGÅENDE ÅSIKTER
Dagens dragon är då helt enkelt: den onödiga kritiken mot andras bloggar (utan att egentligen komma någonvart).
Samtidigt är jag för egna åsikter, vilka bloggerskorna lyfter fram då de kritiserar andras bloggar. Det jag är emot är att det egentligen inte finns något syfte med det hela och att många bloggerskor följer samma mönster - och då är det ju helt plötsligt inte deras egna åsiker längre, eller hur? Rätta mig om jag har fel.
Dagens salt: egna åsikter
ATT GÖRA EN TONY IRVING
Om det är det sistnämnda så ver jag egentligen inte vad jag ska säga. Framstår den verkligen som bättre? Jag blir mest irriterad på att många bloggerskor följer samma mönster, utan att komma med något unikt.
Det senaste jag läste som kan kopplas till detta var StinaLees exempel; skriva bloggarens namn som rubrik och under skriva vad hon tyckte om den. Och alltid kom det något bra i form utav "en jättefin tjej, som säkert är trevlig blahablaha"... sedan kom det där men:et á la Tony Irving, typ: "bra skrivet, bra design, MÄN......" (inte män som i man utan MÄN som i "men")
Vad var det egentliga syftet med det hela? Det är för mig svårt att förstå. Och sen den här låtsas-ironin/sarkasmen är väl underbar? "Snälla lilla gumman, kan du tagga ned? Det håller inte..." Varför ska man spela som en rådgivande och präktig liten gumma? Har de andra bloggorskorna bett om deras råd? Litet skrattretande är det hela.
..fast nu gör jag väl detsamma nästan? Shit, håller jag på att bli en av dem? En STOR, präktig och rådgivande liten gumma? Kanske det. Shit pommes, alltså! Coolish.
Om ni ursäktar, nu ska jag gå och sola upp min redan gyllenbruna hy så att den verkligen matchar min nya partyoutfit som jag investerade idag på NK för under tusenlappen. Jag återkommer sedan med bilder och en ny videoupdate.
Ciao
/mandiiisen v
MIMIKRY OCH LILLASYSTER
Just nu sitter jag och berikar mina klassmates miljö med min unika sångröst. Jag sjunger Umbrella, men till Lillasyster - och då är det acceptabelt! Eller..?
Kanske inte det. Så ny bytte vi till En kungens man med Mimikry (?). Den kan jag också utantill, för jag var en sådan låtsasrocker när jag var liten som tittade på "På rymmen" och hade en storebror. (Har en storebror fortfarande för er som undrade)
Men det är inte därför jag uppdaterar er med mina skrifter, utan för att uppmana er att bli medlem på bloggkoll och "prenumerera" på min blogg, så jag får känna mig värdefull.
Tack!
MISS A: NYTT BEGREPP MODE
Jag håller på att skriva uppsats nu, fortfarande. Det är stressigt... och jag är smart att skriva blogg mitt upp i allting och på så sätt skjuta på hela uppsatsskrivningen. Smart Amanda! Men jag kan inte skjuta på det alltför mycket, eftersom den ska skickas in till läraren senast 23.59.59 i natt.
Det känns bara som att jag formulerar allt helt fel. Ju mer jag skriver, desto mer känns det som att jag inte får någonting gjort. Så därför borde jag sluta skriva och på så sätt ha mycket gjort, eller hur blir det??!
Men det är jättetrååååkigt!
Så här kommer en lite tanke om mode igen.
Egentligen är ju begreppet mode helt sjukt. Några personer (antagligen fler än några) sitter och bestämmer vad som ska vara snyggt år 2008, 2009, 2010.....2020, 2021... ja, ni fattar! Och många är så fixerade vid att föjla det exakt.
Så här kommer nya begreppet mode: Mode är när kläders bärs upp bra av människan, både mentalt och fysiskt. Mest mentalt. Trivs man och känner man sig snygg i de kläder man har, så syns det och då är det mesta snyggt. Sedan är ju smaken alltid olika. Och det gamla begreppet mode får vara något vi istället inspireras av.
Tack för att jag fått fram några ord och för att ni tar er tiden att läsa. Nu ska jag fortsätta skriva på tråkiga grejor.
GE MIG SOMMAR!!!
Varför jag skriver "nästintill hatar" är för att "hat" är en väldigt stark känsla och ett ord man inte bör utnyttjas. Samma sak med ordet "älskar". Som på lunarstorm där flickor allra helst skriver "jag älskar dig" till nästan vem som helst, och i verkligheten pratar de knappt med varandra. Någon som känner igen det?
En sak jag älskar, saknar och längtar till är sommaren!
SVENSKA-RAPPORT
Nu är det söndag, sista dagen denna vecka. Idag har jag planerat att bli klar med svenska-rapporten, så att sitta och skriva på Word är dagens planering. Så jag tänkte börja med det nu då. Önska mig lycka till!
..uppdatering kommer antagligen senare idag.
/Amanda
MOGNARE I GYMNASIET?
Det var uppiggande och skönt med en promenad må jag säga, och det är inte ofta jag tycker så. Men jag kände, trots att jag är rätt låg idag, mig sprallig och rastlös så det var skönt att gå.
Blir man mognare när man kommer till gymnasiet? Jag har utvecklats mycket, fastän kanske inte på den mognare sidan. Jag tycker för det första att jag ser väldigt bra ut för det mesta, och det tyckte jag inte för bara ett par-tre månader sedan. Jag tycker också om mig själv i övrigt, och det är en väldigt skön känsla.
För det andra har jag blivit lite mer ansvarsfull sedan jag började i gymnasiet. Det är väl också bra antar jag, fastän ordet ansvarsfull låter så himla tråkigt.
Sedan finns det ju de som snarare blir omognare i gymnasiet. Jag känner till några som förut var/verkade lugna och mogna, som man inte sett på rätt länge. Sedan ser man dem igen och då beter de sig.. fjortisaktigt? Det är som att fjortisåldern kom till dem ett par år för sent. Det enda som skiljer dem och fjortonårs-fjortisarna åt är väl att de inte har uppdragna stringtrosor..förhoppningsvis.
Känner någon igen det jag pratar om eller är jag helt ute och
(Jag tänkte vara vitsig och lägga upp en bild på en cykel, men jag hade ingen och orkade inte googla fram någon, så det blev det närmaste jag hade på s-ljudet.)
SOMMAR
Jag för två somrar sedan gör blogg-posen i en dörr på "beachen". Snälla, ge mig sommar?
ÄR JAG EN GANSKA BÄST PERSON?
Angående inlägget VEM ÄR JAG?? så har bara en person hittills kommenterat det. Min bästaste bäste vän Pumbaa..nej Ellinor.. hade kommenterat: (jag citterar)
du är en ganska bäst person :)
Till Ellinor vill jag säga: Du är en ganska bäst person själv. :)
Till övriga vill jag säga: Inspireras av Ellinor och kommentera ni med. Hur är/verkar jag för er? Välkomnar som sagt anonymerss och jag är i desperat (!) behov utav kommentarer. Haha.
Idag har jag börjat skriva på svenska-rapporten. Duktig Amanda! Jag har också tagit ett beslut: ska jag gå ut och leka med digitalkameran, eller ska jag stanna inomhus? Med tanke på den antagliga (nej, jag har inte riktigt kännt efter) kylan så beslöt jag mig för alternativ numero 2.
Så jag har idag skrivit svenska-rapporten som sagt och varit inne och kännt mig halvsjuk, sedan gårdagens illamående. Som umgänge har jag haft min fluffboll till katt Amber och min inte lika fluffiga lillasyster Johanna.
Ikväll blir det god mat och vara hemma och vila. Dvs, jag kommer att ha mer tid till er förmodligen.
Hejdå och kärlek till er.
/en ganska bäst person
NATUR FRÅN EN NATURARE
JAG BLOGGPOSAR
jag körde en sån pose som är typisk för oss bloggerskor, liksom snygg-i-spegeln-med-blixt-
posen. Illamående-hyfärg, efter-skolan-ruffsigt-och-oborstat-hår, I LOVE TREES-tröjan,
älsklingskoftan och datorn. Är man ball, eller är man ball??
ironi<3
VEM ÄR JAG??
Påtal om Kräm, så lyssnar jag på Kent nu. Pappa kom nyligen med packningen, vilket inkluderar både Kent-skivan och digitalkameran.
Jag och pappa är lite nördiga, vi passar ihop. När jag öppnar dörren åt karln säger han på sin coola jag-har-varit-i-USA-och-nu-pratar-jag-AMERIKANSKA-engelska:
P: Hej. Are du alone?
Och jag svarar på min perfekta engelska:
J: Si.
HAHA! Påtal om digitalkameran så har jag nu knäppt en riktig blogg-bild på mig själv. Är så stolt! Jag ska ladda upp den åt er också. Grattis till er!
Vilken sorts person är jag? Många vuxna uppfattar mig mogen, min lillasyster uppfattar mig pinsam ibland. Min storasyster uppfattar mig som ett mentalt instabilt fall. (ironi) Min bror har i alla fall sett mig som störd, nu är han vuxen och snäll så nu vet jag inte hur han uppfattar mig, antagligen ball.(?!) Mina flesta kompisar ser mig som en för snäll person och mina klasskamrater tycker nog bara att jag är en barnslig, irriterande och skrämmande bonn'jänta.
Kanske är det hur man uppfattar sig själv som är viktigast? I alla fall så uppfattar jag mig själv som den coolaste i världen!..för det är jag ju.
Hur uppfattar ni mig? Var inte rädda nu. Välkomnar även anonyma's åsikter.
INTE MIN DAG
Nu sitter jag här och fryser lite grann. Tänk att det tog 2 och en halv timme innan jag kom hem idag. Vid ett gick jag från skolan till bussen, eftersom att jag mådde (och mår) illa. När jag kom ner till älskade lilla Navet (ironi) så visade det sig att min buss gick inte förrän två. Då drev jag runt på stan och var rädd för att spy bland folket. Men det gick bra.
Vid halv 2 satt jag mig vid stationen och väntade på bussen... som kom 14.15. Plus att det var jättemycket folk och jag kom in bland de sista - jag som suttit i fem minusgrader och väntat på bussjäveln. (Ursäkta språket)
När jag kom hem till min lilla förort så fick jag gå en 20 minuters promenad också. Men heja!
Nu sitter jag här, med kräm och medicin i magen, och mår ännu illa (omän inte mer illa.) Jag är ensam hemma. Jag tycker inte om att vara det. Så tyst och tråkigt. Nej, jag är inte bra på att vara själv. Jag behöver ständigt människor omkring mig, i alla fall i samma hus.
Nej, det har inte varit min dag idag. Så ni får gärna (haha, får-hjärna) komma med någon värmande kommentar, rolig historia, mejl ([email protected].), liten berättelse eller något. Kanske ett litet mejl om hur mycket ni tycker om mig och min blogg? Vad ni än väljer så kommer det att uppskattas av en liten illamående, ensam-hemma-person i förorten.
Hejdå så länge
A LETTER TO YVONNE
Nu sitter jag här, återigen på skolan, och skriver. Helt sjukt att jag sitter och skriver blogg kl 07.49 egentligen. Att jag är på skolan klockan 07.49 när jag börjar klockan 08.45.
Men det är bra också att jag kan komma hit i tid, då kan jag ju göra ogjorda läxor. T.ex. spanskan som ska in första lektionen. Vi ska skriva ett litet brev till Yvonne. Eller svenska rapporten... som jag inte har börjat med (!). Men jag måste varmköra först och skriva lite blogg för att vakna.
Tänkte ge er en rapport på utsikten, som brukligt när jag inte har något att skriva, men jag ser inget. Det hänger en röd gardin med guldiga änglar i vägen. Jobbigt.
Så vad ska jag skriva om då? Just ja! Jag vill återigen länka till ett inlägg jag skrivit, för jag vill verkligen att ni läser det och att ni ska komma med egna funderingar kring ämnet. För det är intressant. Här är det.
Dagens lektioner är spanska och fysik. Jobbigt, fast spanskan är nog bara en timme tror jag - och det är skönt.
Och nu ska jag skriva ett brev.
TIMRÅ - MORA 4-1
Det blir inget vettigt inlägg, för jag måste sova. Men Timrå vann - det är bra!
ETT LITET VÄRDELÖST INLÄGG
...hej, förresten!
Nu sitter jag här på skolan och skriver. Himmelen är blå/grå och träden ser svarta ut. Nu skulle jag vilja ha min kamera. Det är snyggt ute, om man kan säga så om naturen. Fast varför skulle man inte kunna säga det?
Jag sitter här i mitt lilla tysta rum, med fyra andra tysta personer. Det är deppigt tyst. 2 st pluggar, en stirrar ut i luften med tom blick och jag tävlar mot William i datornördande. Det är tyst. Börja prata nån, snälla!?
När jag kommer hem så ska jag komma med ett vettigt inlägg, förlåt mig.
REFLEX
HELP
OM DU LÄMNADE MIG NU
Nu satt jag här och lyssnade till Thomas Rusiak - Hip Hopper (haha!) och kastade en liten glimt ner mot staden, och vad ser jag? Dimma. Allt är grått/vitt ute och det regnar dessutom! Vadå, deppigt? Lite ironiskt med tanke på att det var minusgrader hemma där jag bor i morse.
Men man får försöka hålla humöret uppe i alla fall.
Nu börjar skolan om en och en halv timme. Då ska vi ha en liten storsamling som vanligt på Torsdagar. Jag känner ingen lust till att sitta där - inte denna morgon. Det kommer vara halvmörkt, halvdrygt - helt enkelt halvdant. Och rektorn kommer att hålla sitt entoniga tal och så blir det väl lite snack om Inviduella valen. Gud så tråkigt.
Undra varför man säger "Gud" så mycket, tillochmed i icke-religiösa sammanhang?
Nu känner jag för en massa Lars Winnerbäck. Det är ett sånt humör nu. Lite Lasse-ballader-humör. Jag tänkte först hämta mp3:n, men frågade mig själv om jag verkligen skulle orka det. Så slår det mig att jag sitter ju vid datorn (och alldeles nyss lyssnade jag på Thomas...) Välsigne internet och välsigne youtube!
Det blev Om Du Lämnade Mig Nu.
@ SCHOOL
Nu sitter jag ensam här på skolan och skriver. Det är sovmorgon idag, så skolan är så gott som tom. Så varför är jag här och inte hemma och sover som de andra tjurarna? Jo, jag kan inte komma in senare. Det är väldigt frustrerande att sitta här och nästan somna när man vet att alla andra är hemma och just s o v e r . Någon som känner igen sig?
Så musiken får hålla mig vaken.
Fördelar med att vara på skolan i stället för att sova är mer tid till bloggandet och Matematik B. För några minuter sedan skrev jag klart ett jätteintressant inlägg som jag började med igår. En fundering jag hade. Ni kan hitta inlägget här. Det är byggt på en fundering jag har om varför människan stoppar saker i munnen, och då pratar vi inte om mat. Det är ett jätteskumt ämne och jag är väldigt intresserad av svar.
MÄNNISKANS TENDENS ATT STOPPA SAKER I MUNNEN
Så började jag frundera på mänskliga instinkter, men de få jag har kommit fram till har inte varit nog intressanta.
SÅ HÄNDE DET! När jag för några minuter sedan duschade så ploppade det upp i min hjärna. Något som jag anser är intressant.
Det börjar när man är liten. Intresset för att stoppa saker i munnen. Nyfikenheten, framförallt. En vanlig variant är ju att äta snor. Jag har också hört om barn som ätit bajs, maskar, kryp, lego, sand, lim... sammanfattat; allt möjligt! Ser barn en legobit (litet "äldre" barn) så vet de ju att det inte är mat. Men ändå spärras ögonen upp och legobiten fokuseras. Deras lite smått darriga händer (av nervositeten) tar upp biten och för den mot munnen - och stoppar in den! Varför gör de så?
När man blir lite äldre, vid typ 10-11 års ålder, kan det röra sig om andra saker. Korkade saker. Ett exempel ser vi i Emil i Lönneberga när Emil stoppar sin 5-öring i munnen. Varför?
Sen så kommer vi ju upp i tonåren. Jag har hört tonåringar som svalt nålar (!?), pennor, småsaker etc. Det låter ju inte normalt, men ändå gör de så. Det är något med nyfikenheten. Vad händer när jag stoppar en penna i munnen?
Litet längre fram i tonåren handlar det om andra saker. Oralsex, kan det ha något med detta att göra?
Och jag vet inte vad man stoppar i munnen när man är vuxen, men något lär det vara.. (?)
Så varför har vi denna, ska vi kalla det, instinkt att stoppa saker i munnen? Egentligen så ska man ju bara hä in mat i kakhålet och inte så mycket annat. Så varför har människan denna nyfikenhet att stoppa mer saker än nödvändigt i munnen? Det är en bra fråga, typ en sådan som håller en vaken om natten. Något måste det ju vara. Och i såna fall - var kommer denna instinkt ifrån? Var har den sitt ursprung?
Jag är väldigt intresserad av vettiga svar (om det finns sådana), åsikter och funderingar om detta. Har någon annan än jag tänkt på detta? Ni kan antingen kommentera eller höra av er på bondlurkius.blogg@hot....
Tack och bock!
SALT OCH DRAGON - OLIKA SORTERS SLUT
Jag ogillar verkligen sorgliga slut. Både i filmer, dokumentärer, verkliga livet, sagor etc. Idag har jag "varit med om" två sorgliga slut; Heath Ledgers död och Renee's död.
Om vi tänker oss i filmer, så kan sorgliga slut ändå vara viktigt för filmen i fråga. T.ex. Brokeback Mountain, Titanic etc. Kanske gillar vi dem filmerna extra mycket för att det blir på något sätt verkligare än andra filmer.
Men fortfarande så får jag en krypande och obehaglig känsla i kroppen av sorgliga slut.
Dagens dragon: Sorgliga slut
Senså finns det ju motsatsen, dvs lyckliga slut. De kan vara minst lika viktiga i en film som sorgliga slut. I livet uppskattar vi nog dem mer. I sagornas värld nöjer vi oss sällan med olyckliga slut. Nej, Prinsessan s k a få sin prins - så är det bara.
Kanske är det lite samma sak där som med sorgliga slut? Det blir på något sätt verkligare, liksom speglar livet. Lyckliga slut ger oss också hopp, vilket är viktigt.
Dagens salt: Lyckliga slut
SKÖNHETSOPERATIONER?
Nu har jag tagit paus från TV-tittandet och sätter mig därför här och bygger på min datanacke. Jag kollar på dokumentären Fetman tog hennes liv. Den är mycket intressant, dock lite seg - så därför tänker jag sitta här vid favoritbruken tills typ 20.50. Då är dokumentären nästan slut, och det är då man får veta hur det gick - dvs det mest intressanta. Det är alltid roligt när allt går bra, och motsatsen om det går dåligt. Men jag håller tummarna för denna kvinna som det handlar om på dokumentären.
Det är roligt när det går bra i andra liknande program. T.ex. Du är vad du äter. Det roligaste är ju på slutet när man får se skillnaden och hur glada människorna blir när de lyckas. Jag blir glad av att se andra vara det.
Kommer någon ihåg Extream Makeover? Eller visas det programmet fortfarande? Det var alltid roligt att titta på. Människor fick göra skönhetsoperationer. Samma sak där - det roligaste är slutet, förändringen och lyckan.
Jag vet inte om jag är för eller emot skönhetsoperationer. Det känns på ett sätt väldigt fel och inte minst farligt att lägga sig under kniven. Sen kan det bli fulare än innan, om hela skönhetsoperation-grejen går över styr. T.ex. vid många, många och återigen många ansiktlyft så ser huden tillslut bara väldigt stram ut - och på något sätt - fortfarande "rynkig". Känner man sig lyckad och vacker då? Har man då det u l t i m a t a livet man sökte efter innan?
Samtidigt så tycker jag att ju mer man är den man vill vara, ju mer äkta är man. Är man väldigt missnöjd med sin kropp, så kan det ju vara en utväg. Kanske känner man också att man är född i fel kropp, en kropp som inte matchar ens inre? Då kan skönhetsoperationer vara ett kliv mot sitt verkliga liv - det livet man kommer att trivas i.
Det är en för mig svår fråga att svara på. Att ha ett svar på framför allt.
Men det bästa tror jag ändå är att vara nöjd med sin kropp som den är. För alla är vi ju skapta olika och vi är alla vackra för någon. Det är omöjligt att uppfattas snygg utav alla, så enkelt är det. Alla har vi ju olika smaker och det är väl tur?
Oj, nu är klockan 20.51 - alltså är jag en minut försenad.
Jag återkommer.
SPANSKA....?
Jag trodde att jag hade turen med mig denna vecka. Det har nämligen varit så hittills. Men nej, jag hade fel.
Idag på spanskan (första spanskan på 8 månader) skulle vi prata i grupper på 16 st, intervjua varandra. På s p a n s k a . Alla pratade knaggligt och nervöst och stelt (som Karoline sa). Det allra värsta var att jag var jättepissnödig och det var det enda jag tänkte på. Lite krisigt när Yvonne (läraren) började förhöra om de andra i klassen - om man mindes något om dem. Det var en tortyrlektion. Efteråt när jag kom till toaletten så pissade jag (!) och sedan föll jag ihop på golvet i en fosterställning med tummen i mun. Jag skrek också efter mamma. Det lät otydligt, typ: maaaumaaaauaua....
Det var en dålig start på Spanskan.
Om 20 minuter knappt kommer min kära lilla stadsbuss och tar mig härifrån.
Nu håller jag på att återhämta mig från chocken från spanskan för att sedan chockas igen. En liten tjej på 13 år. här i Sundsvall, är mer framgångsrik än jag. DET är chockerande, med tanke på min framgång i bloggandet. Här är bloggen. Läs och förvånas. Inte för att jag gör det, jag är bara avundsjuk. Haha, nejmen jag är imponerad!
OJ JÄKLAR! Nu går snart bussen!
R.I.P. Heath Ledger
Nu sitter jag på skolan och skriver, och lyssnar på Columbus (igen). Den är väldigt bra!
Jag har tråkigt.
En grej jag funderade på i morse är att det är tragiskt egentligen att folk katogoriseras in i små grupper. Jag ska inte säga att jag är oskyldig. (Emil tittade in nyss, och hälsar.) Om jag ska beskriva en människa, kan jag ju ibland dela in folk i små grupper - för att det är lättare att föreställa sig människan i fråga då, som lyssnare, tycker jag. Men ändå är det synd att det är såhär eller hur?
Ibland kan det vara irriterande också. Jag vet jättemånga (tjejer framförallt) som har en grupp med "normala" personer (dvs sådana som accepteras av dem själva) och så har vi gruppen "EMO's".. Okej? Tänker jag då. De som tillhör gruppen "EMO's" då, är alla (i deras ögon) utstickande personer. Personer som inte klär sig likadant som de "normala" (återigen använder jag citationstecken), lyssnar på samma musik, gillar samma saker. etc. Det är väl en väldigt sjuk grej? Och för någon månad så pratade vi om KENT, jag och några tjejer i klassen. Jag sa att jag tycker om deras musik (älskar) och då frågade en av tjejerna: "Vadå, Amanda. Är du EMO?"
Det är väl skrattretande?!
Såklart finns det undantag, men det är jag ju inte kritisk emot. (Haha emo-t)
VADÅ..? MODE..?
I alla fall så fastnade jag för ett inlägg från en tjej i 3:an. Hon skrev om mode, att hon inte förstod sig på det. Hennes åsikter om det väckte mina tankebanor litet.
Visst är mode lite kul - att inspireras av. En grej jag tycker är sjuk är hur människor kan se modet som olika måsten - och framför allt följa dem. Det finns "regler" på vad som är inne och inte, vad man ska ha och inte ha. Jaha, tänker jag då. Jag har hört några gånger då man köper t.ex. vissa kläder - inte för att man gillar dem, utan för att det är m o d e . Jaha, tänker jag igen. Varför kan man inte klä sig som man vill?
Är det för det första inte rätt tråkigt att människor följer modet så väldigt grundligt, i stället för att slänga på sig de dem vill och bara trivas fullt ut i sin utstyrsel?
För det andra: om alla ska se likadana ut, hur roligt skulle det vara?
Nej, det hela med mode borde tas med en nypa salt i stället. Det kan vara något man insprireras av, eftersom insperation är nyttigt på många sätt. Men det viktigaste är nog att klä sig i det man trivs i.
Såklart finns det undantag, t.ex. de som inspireras av modet och då klär sig vad vissa skulle kalla "moderiktigt" - utan att ha det som "regler". Det är inget fel med det. Det är samma sak jag vill komma fram till.
Jag vill också gärna tillägga att jag inte tycker synd om människor som följer modet grundligare än landets lagar, det är deras egna val och jag bannar dem inte. Det jag tycker är synd (och framförallt tråkigt) är själva faktumet det finns människor som inte har på sig det de vill, bara för att det inte är mode.
Sammanfattningsvis och det jag vill komma fram till är att mode (som sagt) ska inspirera - inte följas.
GIVE ME LOVE I FORM UTAV BEKRÄFTELSE
Jag sitter fortfarande på skolan. Det är ganska lugnt och fridfullt här, eftersom det är återläsningsdagar (= "alla" stannar hemma och sover). Jag gruvar mig också för att gå ner till staden, eftersom det blåser så mycket ute. Ja, det blåser så pass mycket att molnen rör sig jättesnabbt - det ser ut som att de har ett rääser-race där uppe i det blå.
Jag och Terese (min trognaste klasskamrat) sitter och lyssnar på Dancing In The Moonlight med, vad heter de, Toploader(!?). Den som är med i Eva&Adam-filmen. Ja, den! Den är ju jättebra! Älskar den låten! Så här sitter jag och Terese och sjunger för halva muggar och njuter av lugnet.
Påtal om Terese, så fick jag mitt kaffe (läs detta inlägg) tillslut. Jag valde att göra valpögonen och så lät hon mig låna 5 spänn.
Påtal om Terese igen. Hon är väldigt otacksam. Jag nämner henne lite titt som tätt i denna blogg (tycker i alla fall jag) och så tar hon sig a l d r i g tiden att läsa min blogg! Dålig stil! Eller hur?
När vi ändå talar om bloggen så är jag i väldigt behov utav kommentarer och unika besökare (som ni kanske märkt). Jag behöver bekräftelse helt enkelt. Jag får väldigt dåligt med bekräftelse genom min blogg, vilket snart kommer resutltera i att jag ligger i fosterställning och mumlar något osammanhängande. Kom igen nu! Jag delar ju med mig av nästan hela mitt liv, så ni kan väl ta er tiden att skriva en liten kommentar. Det kan vara anonymt om ni så vill och det kan vara något så litet som ett "Hej", bara ni visar att ni finns.
OCH LÄNKA min blogg. Viktigast av allt. Så mitt nästan platta diagram över unika besökare börjar få lite kurvor.
VARFÖR SÄGER MAN TACK OCH LOV??
Jag tror att hela jäkla NV1 (av de som är här) sitter vid datorn just nu och håller på mitt ditten och datten. Haha, vilka nördar! Jag är inte nörd för att jag sitter vid datorn, utan jag är trogen till mina små fans där ute som längtar efter ett nytt inlägg. Känn er värdefulla!
Nu sitter jag och min klasskompis Terese här och lyssnar på A-ha - Take On Me och min vackra stämma. Nej, Terese ska ha en eloge för att stå ut med min sångröst. Jag resonerar såhär: hellre sjunga falskt än inte alls. För jag tycker om att sjunga. Mina syskon brukar tycka att jag är pinsam om jag sjunger falskt till min mp3 b l a n d f o l k . Vad tråkigt att orka bry sig om sådana småsaker, eller hur?
Fast en sak jag inte har några planer på att göra är att sjunga inför folk - på riktigt. Som i en kör, eller på scen eller något liknande. Mina scennerver skulle nog inte palla det trycket.
Jag skulle vilja få fram från er läsare om vad ni vill att jag ska skriva om, och/eller på vilket sätt. Som de flesta andra vill jag utvecklas (och ha fler läsare, haha). Så vad kan jag göra bättre helt enkelt? Jag är tacksam för svar, både från anonyma, icke anonyma, nya och gamla läsare.
Vad tycker ni om bloggen?
Vad ska jag skriva om?
På vilket sätt?
Klockan är 14.03 och det är väl snart dags att dra sig hemåt, tror jag. Förhoppningsvis så bjuder Terese mig på en kaffe innan hemgång. Det skulle i alla fall vara gott. Ska jag försöka på valpögonen eller bara fjäska? Eller så ska jag kanske säga åt henne på skarpen, så hon blir rädd? Vi får se.
Jag återkommer ikväll.
So long, läxerz!
SALT OCH DRAGON - BETYG
Då var det dags för att salta och förstöra maten med dragon igen. Och nej, för er som inte förstår, detta handlar inte om matlagning. Nej, det är dags för vad vi i vardagligt språk kallar hissa och dissa. *rixfm's "hissa och dissa"-signatur*
Dagens salt: betyg
Dagens dragon: betyg
*mystiskt*
Betyg i all ära. Det finns ju både för- och nackdelar med dem. En fördel är om de ser bra ut. Om inte, så... ja!
Betyg kan vara bra när man vill veta var man står i ämnet i fråga. Då kan man sen bestämma och lägga upp hur mycket tid man vill lägga ned i ämnet.
Betyg är ju väldigt kul också (för det mesta). Jag kommer ihåg när jag fick de första i 8:an. Det var nervöst och naglarna blev en halv centimeter kortare efter all nervositet-nagel-bitning den dagen. Ja, vissa bet ju inte på naglarna. Några stod kanske stod vid rökrutan, vad vet jag. I alla fall. Det vita kuvertet, papperet som låg inuti. Spänningen. Man hörde nästan trumvirvlar. Så har det fortsatt ända fram tills mina senaste betyg i 9:an. Då såg allt bra ut, väldigt bra.
Men stressen innan. Stressen och pressen på sig själv. Att man verligen m å s t e klara sina mål, annars går framtiden åt helvete. Så känns det varje gång och så känns det nu för mig. Det är Matematik B som jävlas för mig. Jag vill ha minst VG, och vägen dit känns lång.
Något som är värt att tillägga är att de funderar på att ungdomarna ska få första betygen tidigare än 8:an. Det kan jag inte hålla med om. De menar att barnen får längre tid att förbättra betygen inför gymnasiet. Det är väl kanske rätt, men ska barnen få utså ett par år till av denna stress och press? Då tror jag att det skulle vara bäst med något "preliminärt betyg" eller liknande.
En liten mini-dragon: solen som bländar mig i ögonen just nu.
COOL @ SCHOOL
Nu sitter jag på självaste skolan och skriver. Jag fattar egentligen inte varför jag är här. Meningen var att jag skulle göra klart fördjupningen i datakunskap, vilket jag måste göra, men det har jag inte börjat med än. Så jag har varit här sedan klockan 07.40 i morse, och inte gjort ett dugg. Varför gör jag såhär mot mig själv?
Jo, faktiskt så har jag gått och pratat med min biologilärare angående om jag måste göra kursprovet på torsdag. Men vet ni vad? Hon är så bussig och sätter ett MVG på mig och då slipper jag provet. Väldigt skönt att veta, måste jag säga. Så nu måste jag lägga ned all tid på matematik B istället. Det låter mindre kul dock.
I morse hissade Gert Fylking på Morronzoo "betyg". Jag vet inte vad jag tycker om betyg egentligen... Jag menar, det är ju bra på många sätt - att veta vart man står och ha mål - men själva pressen man får av betygen är inte så superbra. Kraven på sig själv. Nejnej, fy!
Men å andra sidan så är det ju kul när det går bra (fast då kan man ju också tänka sig motsatsen).
Nu sitter jag som sagt här på skolan och skriver. Om jag skulle haft min digitalkamera i här så skulle jag kunnat knäppt kort på den vackra utsikten härifrån vårt "lilla" fönster. Nej, det är inte så jättevacker utsikt; skolgården, några hus, stora feta tallar och några berg långt borta vid horisonten (typ). Men bakom husen och tallarna gömmer sig en rätt hyfsad utsikt faktiskt.
Vad sitter jag och skriver om? Utsikten!? Vem vill veta något om den?? - Förlåt för att jag tråkar ut er.
Nu kanske jag ska ta tag i mitt liv och min framtid som datatekniker (!?) och faktiskt göra klart datakunskapen. Det vore ju alltid något med ett betyg i det ämnet också, menar jag.
den roligaste bilden jag har på skolans datorer. Tufft duuh.
hade hade
(och nej, jag vill inte bli datatekniker.)
SNÄLLA SNÄLLA SOMMAR SOMMAR!?
ÄR KILLAR YTLIGA? (VÄRT ATT LÄSAS!)
Tidigare idag tänkte jag tillbaka på en diskussion som min gamla klass hade i 9:an. Några tjejer i klassen påstod "killar är så ytliga" och att "killar är ytligare än tjejer". Va?! tänkte (och tänker) jag då. Detta lilla, ska vi kalla det, fenomen är ju vanligt bland andra tjejer (och killar om tjejer) också.
Hur kan man för det första dra alla killar i hela världen över en och samma linje? Är det någon sorts form av kollektiv utmärkelse som alla utav det manliga könet får?: "De är ytliga".
För det andra: finns det inte ytliga tjejer också - eller är det bara killar som är ytliga? Just det. Hur många gånger har man inte hört flickor prata om hur snygg Johnny Depp, 50 Cent, Jake Gyllenhaal, Brad Pitt m.fl. är? Många gånger. "Men det är inte samma sak", påstår vissa tjejer då, "bara för att vi tycker att X är snygg, så betyder det inte att alla killar måste se ut som honom". Men hallå!? Bara för att en kille tycker att någon kändis är snygg så betyder ju inte det att alla tjejer måste se ut som t.ex. Carmen Elektra. Det är samma sak.
För det tredje: "alla tjejer måste vara blond, lång, smal och ha stora bröst". Hur sant är det på en skala? Det kan ni nog räkna ut själv - n o l l . Precis som alla vi tjejer tycker om olika sorters killar, så tycker killar om olika sorters tjejer. Smaken är som baken, brukar man ju säga.
För det fjärde så är det insidan som räknas i längden. Det låter klyshigt, men det är så sant det kan vara.
Jag tror snarare att det är tjejerna i fråga som har tagit fram dessa s.k. kraven på hur vi ska vara. Hur "killar kräver att tjejer ska vara" dvs. Den ömma tån tillhör nog, i slutänden, tjejerna (som har dessa påståenden) själva. De känner sig inte tillräckligt snygga, duktiga eller smarta nog. Det finns ju också de av manligt kön som känner såhär - för vi alla är inget mer än människor.
Såklart finns det ytliga killar, likaså ytliga tjejer, vilket inte går att förneka. Men man kan ju fråga sig då om de människorna är något att lägga ned sin tid på. Antagligen inte. Tänk att det är de som går miste om något, inte vi.
Så var istället nöjd med dig själv, för din egen skull. Ta verkligen åt dig av komplimanger du får, beröm dig själv, unna dig saker, tyck att du är snygg och tänk inte för mycket på småsaker som kan göra dig deppig.
Förutom att du mår bättre finns det fler positiva saker med att utveckla din självkänsla:
* Du uppfattas gladare av andra och du blir gladare
* Du har mindre (eller inga) krav på dig själv
* Du lever livet fullt ut
* Att älska sig själv är attraktivt
* Du blir med självständig
* Du accepterar dina fel
m.m.
För övrigt så var jag in till min farfar idag. Jag blev väldigt paff när jag hörde Kent's Columbus inne i köket - men det var radion som var på.
BARA ETT FOTO
A RED KICK
ETT INLÄGG SOM ALLA ANDRA
Igår kväll klockan 19.01.50 fick jag ett oväntat sms av min kära och bästaste bäste vän Pumbaa. Nej, men av Oskar. Han undrade om jag ville kika på en film med honom, Anton och någon tjej från deras klass. Tydligen skulle jag fråga Ellie och Millan också. Jag tackade i alla fall ja, och ringde mina två flickvänner för att höra om de skulle med.
Klockan 21 ungefär anlände jag och min vän Millan (Ellinor kunde inte) till platsen där nördarna spelade Gittarhjälte3. (Okej, nörden Oskar.) Sedan serverade Anton glass och Millan fick ångest; tänk om hon skulle ta en för stor bit av glassen och någon skulle bli utan!? Men nej, det blev glass så det räckte och blev över - som Oskar den tjocke och Anton den barmhärtige åt upp.
Sedan slog vi på Fight Club. Det är andra gången jag ser den. Första gången såg jag lite mer än halva. Denna gång såg jag lite mer än "lite mer än halva". När, undrar man, ska jag få se klart den filmen?
Den är i alla fall bra. Och fastän den är lite små-psyko så väcker den en del tankar. Det är ju en rätt.. filosofisk film?! Skulle jag kanske vilja kalla den.
Idag är jag hemma från skolan, eftersom det är återläsningsdagar. Så på dagens schema har jag mycket plugg framför mig:
Biologi A - jag har kursprov på torsdag
Matematik B - jag har kursprov nästa torsdag
Svenska A - jag har en inlämningsuppgift som ska vara klar tills på söndag o c h så ska jag läsa ut Dvärgen igen.
Jag tänkte också hinna med lite kreativitet idag. Kanske blir det en dejt med digitalkameran och min hemorts vackra vyer?
SNÄLLA GE MIG SOMMAR!?
FRÅN EN NATUR(ARE)
FINNS DET NÅGRA MÅSTEN?
Vad ska man kalla det vi har nu? Är det vinter eller är det pågång att bli vår? När man kikar ut genom fönstrena (för nej - jag tänker inte gå ut i denna halka) så ser det ut som att det är vår på G, men så en dag kommer snön igen. Denna mellantings-årstid är väl ändå den sämsta?
Påtal om årstider - snart är det sommar! Eller ganska snart, i alla fall. Då är det dags för mig att för första gången ha ett sommarjobb (förhoppningsvis). Så snart måste jag söka ett. Har ni några förslag på vart?
Men nu är det vintervår och det är fortfarande skola. Dagens planering är att plugga, plugga och återigen plugga. Vilket påminner mig om att jag kanske måste skriva dagens salt och dragon. Eller måste och måste!? Det finns inga måsten!.. sägs det ju - vilket borde innebära att jag inte måste gå till skolan, sommarjobba, föregå med gott exempel, ta ansvar m.m. Eller hur?
Varför säger man också att man inte ska göra något mot sin vilja, när det ändå inte är helt sant? T.ex. så finns det många som absolut inte vill gå i skolan, men så har alla i Sverige skolplikt! Underliga grejor.
Nu ska jag spela lite Super Mario Bros. 3, sen plugga och digga till GES.
TACOKVÄLL
Igår var det en otroligt kul kväll. Det var skönt att skratta av sig lite - mitt under all skolstress! Vi käkade tacos då, som planerat, och var mogna - som vanligt. Kvällen slutade i en liten ormgrop framför TV:n. Vi drog "alla barnen"-historier som spårade ut när jag drog min egenpåhittade:
Alla barnen for till stan, förutom Ellie - för hon ville inte.
Nu sitter jag här och funderar på varför det luktar KalasPuffar om ens kiss om man har ätit de flingorna innan? Jag är intresserad av svar.
Tom, Elin, Forgoe, Ellie, Jesper, Oskar och Quasimodo (= jag när jag äter tacos)
MEXIKAN-INSPIRERAT
Nu sitter jag här vid datorn och är mätt. Jag har tjockat i mig kalaspuffar - gud så gott! Men det är inte bra, för jag måste vara hungrig då jag far till Millan ikväll eftersom vi ska ha tacokväll.
Ja, ikväll bär det då av till min vän Millan. Vi ska ha knytkalas och käka tacos. Det ska bli gott hoppas jag. Om inte annat så är det lika trevligt att träffa nörd-vännerna mina. Vi blir 9 stycken pigga och glada ungdomar som ska käka mexikansk mat ikväll. Mysigt, mysigt! Kanske knäpper jag några bilder?
Nu, kära läsare, nu ska jag spela lite super Mario bros.3. Är det bäst, eller är det bäst?
Amanda, vad kan man ha med sig till ett knytkalas?
(Jag kunde inte låta bli. Det är bara jag och mina närmaste som förstår det roliga i det hela.)
SALT OCH DRAGON
Dagens salt är kalaspuffar
En massa ord som går in i huvudet, men som inte vill stanna där. Kort och gott:
Dagens dragon är läxor
KÄRA GAMLA MINNEN
Jag tänkte börja detta inlägg med en liten fråga som jag gärna vill ha lite åsikter samt möjliga svar om.
När jag ändå var lite inne på onanering (haha, vilket "vuxenord") i förra inlägget så skulle jag ju vilja fråga: varför har kvinnlig onanering blivit så tabubelagt? Man tycker väl att vi har samma rätt som killar att runka, eller har vi inte det? Är det bara jag som upplever det såhär, eller är det fakta?
Nu blev det fler än en fråga, men i alla fall. Har ni något fyndigt svar eller någon annan åsikt än mig, så kommentera gärna!
När jag ändå saltade (hissade) GES i förra inlägget, så tänkte jag fortsätta på spåret med lite "gammalt" som man minns från yngre dar. Därför tänker jag nu titta på Crossroads med självaste Brittan i huvudrollen. Den filmen är ju lite söt egentligen, och den har redan börjat. Men vad gör det när man nästan kan den helt utantill, eller hur Ellinor?
Hade hade
SALT OCH DRAGON
Ja, då var det dags med att inviga denna kategori. Det ska bli spännande, eller hur? Lite pirr i magen ungefär.
För er som missat detta, så är Salt och Dragon som hiss och diss, men med lite personligare namn - eftersom jag gillar salt och ogillar dragon.
Att sitta i en trång, varm och skumpig buss är väl nog. Resan tar lång tid och man vill bara hem. Någon som känner igen sig? Liksom den där panikkänslan över att sitta där och nästan somna. Om det inte vore nog, så sitter ett par ungdomar längst bak i bussen (där alla coola sitter, duuh) och skriker med tillgjorda röster. Det enda de skriker om är att en kille i deras sällskap kan runka. Bra, lilla gubben att du kan dra och rycka i lilldrulen din. Det är väldigt imponerande.
Det är inte konstigt att vissa vuxna människor har fördomar om oss tonåringar.
Dagens dragon är (med risk att låta mammig): pinsamma ungdomar i skumpande bussar
90-tals bandet som tog alla kvinnors hjärtan med storm. Deras enligt mig pojkband-aktiga stil (fastän de snarare är gubbar) påminner mig på något vis om Westlife. Deras kärleks-pop-texter som jag sjung till när jag var liten sitter ännu kvar i ryggmärgen och ännu kan jag de flesta låtarna på skivan utantill. Anders andar och Niclas nickar, men vad gör Orup?
Dagens salt är inga mindre än GES
BONDLURKIUS SKA UT I BLOGGVÄRLDEN
Japp, detta är då min "nya" och seriösare blogg som tar form. Jag har bytt design och innehåll. Helt och hållet. Bakgrunden är perfekt skrikig och nya kategorier är:
Oerhört nödvändigt där ni kommer hitta alla mina funderingar, händelser, texter - nästan hela m i g kommer ni att hitta där. OCH DET är inte dåligt!
Salt och dragon är som hiss och diss men med ett personligare namn. Jag älskar salt och jag.. föredrar inte dragon.
Bilder där jag i framtiden kommer att bidra med mina egenknäppta foton.
Enjoy!
