Konversation mellan mig och Annika i bilen påväg hem:

J: Åh, jag har så ont i kycklingfiléerna.
A: Jasså, åt ni kycklingfilé idag?

När jag sa kycklingfiléerna så menade jag musklerna som ligger på axlarna, som ser ut som såna.

---

Jag har idag fått reda på att vuxna människor läser min blogg. Jajjemensan, Annika och hennes arbetskamrater läser glatt mina inlägg. Till och med chefen som jag imponerade på i fredags. Så dag ut och in sitter de på sin lilla lyxvåning, i sina kontorsstolar och fnissar (som sedan övergår till skratt) för sig själva. Detta får mig att fundera; har jag en mogen humor, eller har jag en väldigt omogen sådan som påminner dem själva om det "unga" livet? Lite nostalgi-feelings sådär?
Vad tror ni, kära läsare? Unga som gamla. Eller vad tycker ni rättare sagt? Är jag omogen eller mogen? Jag ser mig själv som en blanding. Jag är olika i olika situationer. Min humor är nog rätt omogen, men annars är jag nog rätt förståndig. Det tycker i alla fall min mamma. Det hela hänger ju på vad man jämför med.
Just nu sitter jag och lyssnar till November rain. Det är helt underbart bra!
Jag ska väl också pallra mig nedåt och kika på matchen mellan Timrå och Modo. Derby ju! HEJA TIMRÅ!

Jag återkommer om väl en sisådär 20 minuter, antar jag.