Här sitter jag i halvmörkret och lyssnar på Save tonight med you-know-who. (Och om ni inte vet det så får ni skylla er själva, eller fråga genom en liten kommentar?) Sjunger gör jag också. Det är ganska svårt att sjunga och skriva samtidigt faktiskt, märkte jag. Jag slutar skriva varje gång jag sjunger. Jag är ju tamejfan som en karl - kan inte göra två saker samtidigt.
Jag tycker om att sjunga, det gör jag. Jag är lite smått less på alla som säger "Jag kan sjunga, men det låter inte bra". Kanske bara för att ALLA säger det.. nästan. Jag kör på en egen  u n i k  version och säger "Jag kan sjunga, sen får det låta som det vill". Nämen, alltså. Jag älskar att sjunga, faktiskt. Det är ju ganska kul och befriande faktiskt. Och så blir man ju glad av. Och min mor har ju sagt: "Du sjunger ju inte  s å  dåligt!" Det är sådant man blir glad av att höra. :')

Påtal om mammor, så tittade jag på Skärgårdsdoktorn alldeles nyss ungefär. Mamman där, till hon som Ebba Hultkvist (heter hon så?) spelar, blir jag så arg på. När hon åker till Afrika och lämnar familjen i Sverige. Då blir jag lite ledsen. Det var nästan så att jag fällde en liten tår, men så tog jag mig i kragen och tänkte "Jag kan ju fan inte sitta här och gråta till Skärgårdsdoktorn!"

Min fader har feber. Det är ju skamligt hur han sitter där nerbäddad under en filt och tycker synd om sig själv. Snörvlar och tittar på tv. Hur kan han göra så? Han ska tillochmed vara hemma från jobbet i morgon. Vilken vekling! Jag som trodde att han var en äkta norrländsk karlakarl. Nu börjar jag tvivla på att det finns några sådana. Ack och ve!

Nu måste jag duscha till mig ett glansigt och volym:iskt svall, för snart är det ju dags för att hälsa på våra vänner i Köping igen. Ikväll ska de väl fira ettårsdagen? Går inte att missa.

HADE