Jag är barnvakt, ungefär. Frågan är om jag verkligen är barnvakt, eller om jag tar på mig rollen i alla fall för att verka vuxen? För det är väl vuxet att vara barnvakt och ta ansvar? Det trodde jag i alla fall när jag var sju år och den enda jag fick passa var grannungen Hugo. Han fick jag vakta när de vuxna var hemma, när de inte hade tid.
Nu är jag i alla fall barnvakt åt en tioåring, som skulle klara sig själv om jag inte var hemma. I alla fall. Hon tittar på en film med mig i huvudrollen. Eller ja, en inspelad film från min barndom ungefär. Jag sitter nu och funderar om jag hade en bokstavskombination när jag var mellan 7 och 11 år, och i så fall vilken. Säkert en sådan som inkluderar 3½ olika alfabet. Kanske lite siffror också.
Favoritscenen på filmen är när jag och min lillasyster spelar upp en teater för resten av familjen. Publiken sitter och diskuterar skostorlekar, skivomslag och vad det egentligen är för något som jag och min syster spelar upp. Så ni kan ju gissa hur bra teatern var. 
En annan favvis är ju när jag sjunger Jag vill vara din Margareta och dansar samtidigt som de gör på Eva&Adam-filmen. Jag kommer ihåg när jag dansade och sjung för farfar hela somrarna. Stackars gubbe!

---

Alldeles nyligen sms:ade Terese. Hon är sjuk vilket innebär att det inte blir någon dans för hennes del ikväll. Det var ju mina planer, men nu vet jag inte om jag vill gå heller. I och för sig skulle jag kunna vara självständig och åka dit själv, fast hur kul är det?
Fan då...