Jag trodde att jag hade turen med mig denna vecka. Det har nämligen varit så hittills. Men nej, jag hade fel.
Idag på spanskan (första spanskan på 8 månader) skulle vi prata i grupper på 16 st, intervjua varandra. På  s p a n s k a .  Alla pratade knaggligt och nervöst och stelt (som Karoline sa). Det allra värsta var att jag var jättepissnödig och det var det enda jag tänkte på. Lite krisigt när Yvonne (läraren) började förhöra om de andra i klassen - om man mindes något om dem. Det var en tortyrlektion. Efteråt när jag kom till toaletten så pissade jag (!) och sedan föll jag ihop på golvet i en fosterställning med tummen i mun. Jag skrek också efter mamma. Det lät otydligt, typ: maaaumaaaauaua....
Det var en dålig start på Spanskan.
Om 20 minuter knappt kommer min kära lilla stadsbuss och tar mig härifrån.

Nu håller jag på att återhämta mig från chocken från spanskan för att sedan chockas igen. En liten tjej på 13 år. här i Sundsvall, är mer framgångsrik än jag. DET är chockerande, med tanke på min framgång i bloggandet.  Här är bloggen. Läs och förvånas. Inte för att jag gör det, jag är bara avundsjuk. Haha, nejmen jag är imponerad!

OJ JÄKLAR! Nu går snart bussen!