Dokumentären slutade sorgligt, Renee dog. Det var hemskt, men hon ska ha en eloge där i himmelen att hon medverkade i dokumentären och på så sätt inspirerat människor världen runt.

Jag ogillar verkligen sorgliga slut. Både i filmer, dokumentärer, verkliga livet, sagor etc. Idag har jag "varit med om" två sorgliga slut; Heath Ledgers död och Renee's död.
Om vi tänker oss i filmer, så kan sorgliga slut ändå vara viktigt för filmen i fråga. T.ex. Brokeback Mountain, Titanic etc. Kanske gillar vi dem filmerna extra mycket för att det blir på något sätt verkligare än andra filmer.
Men fortfarande så får jag en krypande och obehaglig känsla i kroppen av sorgliga slut.

Dagens dragon: Sorgliga slut

Senså finns det ju motsatsen, dvs lyckliga slut. De kan vara minst lika viktiga i en film som sorgliga slut. I livet uppskattar vi nog dem mer. I sagornas värld nöjer vi oss sällan med olyckliga slut. Nej, Prinsessan  s k a  få sin prins - så är det bara.
Kanske är det lite samma sak där som med sorgliga slut? Det blir på något sätt verkligare, liksom speglar livet. Lyckliga slut ger oss också hopp, vilket är viktigt.

Dagens salt: Lyckliga slut