Vilken underlig start på dagen. Först är man jätteglad och pigg, sedan får man höra på radion i bilen att Heath Ledger är död. r.i.p.

Nu sitter jag på skolan och skriver, och lyssnar på Columbus (igen). Den är väldigt bra!
Jag har tråkigt.

En grej jag funderade på i morse är att det är tragiskt egentligen att folk katogoriseras in i små grupper. Jag ska inte säga att jag är oskyldig. (Emil tittade in nyss, och hälsar.) Om jag ska beskriva en människa, kan jag ju ibland dela in folk i små grupper - för att det är lättare att föreställa sig människan i fråga då, som lyssnare, tycker jag. Men ändå är det synd att det är såhär eller hur?
Ibland kan det vara irriterande också. Jag vet jättemånga (tjejer framförallt) som har en grupp med "normala" personer (dvs sådana som accepteras av dem själva) och så har vi gruppen "EMO's".. Okej? Tänker jag då. De som tillhör gruppen "EMO's" då, är alla (i deras ögon) utstickande personer. Personer som inte klär sig likadant som de "normala" (återigen använder jag citationstecken), lyssnar på samma musik, gillar samma saker. etc. Det är väl en väldigt sjuk grej? Och för någon månad så pratade vi om KENT, jag och några tjejer i klassen. Jag sa att jag tycker om deras musik (älskar) och då frågade en av tjejerna: "Vadå, Amanda. Är du EMO?"
Det är väl skrattretande?!

Såklart finns det undantag, men det är jag ju inte kritisk emot. (Haha emo-t)