Jag brukar ju ibland få tid över på mornarna (=orka inte plugga?)  när jag sitter här på skolan. Då brukar jag kika ut över det som skulle kunna vara en fin utsikt om inte alla dessa hus låg ivägen. Man brukar i alla fall se taken på byggnaderna nere i staden Sundsvall. Och himmelen brukar vara fin.
Nu satt jag här och lyssnade till Thomas Rusiak - Hip Hopper (haha!) och kastade en liten glimt ner mot staden, och vad ser jag? Dimma. Allt är grått/vitt ute och det regnar dessutom! Vadå, deppigt? Lite ironiskt med tanke på att det var minusgrader hemma där jag bor i morse.
Men man får försöka hålla humöret uppe i alla fall.

Nu börjar skolan om en och en halv timme. Då ska vi ha en liten storsamling som vanligt på Torsdagar. Jag känner ingen lust till att sitta där - inte denna morgon. Det kommer vara halvmörkt, halvdrygt - helt enkelt halvdant. Och rektorn kommer att hålla sitt entoniga tal och så blir det väl lite snack om Inviduella valen. Gud så tråkigt.

Undra varför man säger "Gud" så mycket, tillochmed i icke-religiösa sammanhang?

Nu känner jag för en massa Lars Winnerbäck. Det är ett sånt humör nu. Lite Lasse-ballader-humör. Jag tänkte först hämta mp3:n, men frågade mig själv om jag verkligen skulle orka det. Så slår det mig att jag sitter ju vid datorn (och alldeles nyss lyssnade jag på Thomas...)  Välsigne internet och välsigne youtube!

Det blev Om Du Lämnade Mig Nu.