Idag var min storebror här. Han hade träningsvärk och var alltmänt trevlig, som vanligt. Han brukar inte vanligen ha träningsvärk, han hade nämligen tränat för första gången på länge. Han var trevlig, som vanligt. Så menade jag.
I alla fall. Vi kikade på en dokumentär på Discovery Channel. Den handlade om barn som vuxit upp med hundar och på så sätt blivit mer hund än människa. Det var sjukt och intressant. Man slutar aldrig att förvånas.
Idag har jag haft mens och mensvärk = noll insperation. Så det blir inget bättre inlägg än det här.
Om ni vill, så kan ni ju skriva någon liten kommentar då. Jag uppmanar er till att svara på dessa frågor i såna fall:

Vad vill ni ha mer av?
Vad ska jag skriva om?
Vad tycker ni är det bästa med mig? (Man måste ju få vara lite ego.)
Är ni intresserade av en frågestund med moi (eller med min katt - erat val)?
   ..med tanke på att ni är ganska få läsare så har jag kan jag ju ägna all tid och energi på er. Känn er speciella!

Japp. Härmed säger jag nog tack och godnatt. Kanske uppdaterar jag. Vi får se.