(L)ALLA FICK SIG EN KYSS AV YNGVE

Alla andra stora bloggerskor resumerar ELLE-galan, men jag skriver här en liten resumé om LALLA HANSSON på klubben.

Klubben är en hembygdsgård, men med fräsigare namn. (Antagligen för att locka undomarna till gården). I alla fall. Det "hårda" arbetet började lite efter sju, då pensionärerna var sugna på fika. Ett av de stora mysterierna var då vartifrån allt folk kom. Tänk er Populärmusik från Vittula då pappan säger: (ungefär) Inte fan bor det såhär många i Pajala. Så var det. Det andra mysteriet var vem JAG var. Jag kände mig lite som en kändis då alla satt och pekade, viskade och hummade om mig. Tillslut kom "Yngve the man" fram och sa: Jaa, jag tyckte väl att det var Benkes dotra (dotter). Jag hade ett lite vagt minne av dig, serrdö. Då pikade jag: Du är aldrig nykter då vi träffas. Då skrattade gubben och skrek De' ä' rätt! ungefär 10 gånger. Sedan beställde han, lägligt nog, en öl.
Vid åtta steg Lalla på scenen. Till min förvåning var det väldigt bra musik som spelades av den 60-åriga (?) trubaduren. Det var väldigt mycket Lars Winnerbäck över honom, eller snarare mycket Lalla över Lasse.
Efter en trekvart var det paus och alla pensionärer + 30-40-årskrisare rusade till disken för att inhandla diverse saker. Pensionärerna köpte kaffe och äppelkaka. 30-40-årskrisarna (som fick agera "ungdomar" ikväll) beställde öl eller cider plus nötter.
Så satte Lalla igång igen. Lika bra. Yngve dansade och klappade takten. Lalla kommenterade: "Det finns unika människor som kan skapa vilka takter som helst. Det är rätt coolt."
Efter ytterligare 45 minuter var musiken slut. Pensionärerna drog sig hemåt och resterade ungdomar + Yngve stannade kvar och drack snapsar. Yngve fick sig en pratstund med Lalla (som även fick sig en kyss och en klapp på baken) och alla äkta karlar var lessna över att ölen tagit slut. Såklart fanns det cider kvar, men det var ju kärringdricka. Några av karlarna funderade på att hälla över cidern i ölburkar - det var ju själva procenten de var ute efter. Men det fick vara.
Själv fick jag mig en pratstund med Lalla och vi diskuterade musik, Lars Winnerbäck och Hovet. Det var intressant.
Sedan var kvällen slut.

Jag hade gärna laddat upp lite bilder nu, men usb-uttaget vill inte vara intim vän med mig.
Så det får vara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0