Skolan började minsann idag. Oflytet började redan när jag hällde upp den flytande medicinen i mitt glas i morse, och oflytet fortsatte sig att göra sig påminnd resten av dagen.

Jag köpte en kaffe på innestället Barista, en vaniljlatte t.o.m., och satte mig vid fontänen på en bänk. Det var soligt och varmt, dagen i ära. Plötsligt fick jag en bild i mitt huvud att jag skulle börja svettas som en gris och komma till skolan som en blöt, stinkande svett-hund. Alla skulle peka på mig och hålla för näsan. Jag vet inte varifrån tanken kom, inte heller varför. Jag skrattade lite åt den inombords, samtidigt som jag blev lite skrajsen.

Plötsligt ser jag en blöt fläck på låret (nästan vid knäet). Jag blev skiträdd, och fick för mig att jag svettades jättemycket. Därför vågade jag inte röra mig från bänken, utan jag försökte istället dölja min svettfläck så gott det gick.

Mitt i min panikartade känsla upptäckte jag svettfläcken i själva verket var en vaniljlatte-kaffefläck. Jag pustade ut av lättnad. (Ja, för man brukar ju bli lättad när man spillt kaffe på sig själv?)

13.00, skolan började. De flesta i klassen såg likadana ut som i våras, förutom Sef som numera är längre än jag (!?). DET ÄR SANT! Vi har även fått ett tillskott i klassen (fast vi är ändå färre än i våras...): en italiensk utbytesstudent som ska gå med oss i ett helt år. Det är likamed att jag måste prata engelska. Shit. Vi fick även presentera oss på engelska. Det gick faktiskt excellent för moi, däremot inte för William:
- My name is.... ehm... William.